Bakhåll i dimman

 

Markdimman låg tät i Darkbury området i ruinstaden Mordenhiem där vi Skaven lever. Taken och delar av ruiner stack upp som små öar ur tjockan. Stanken var frän här i råttkvarteren av staden. Vi hade fått reda på att några ’umis hade varit och gjort affärer med vår ärkerival Sewerslusher och hans gäng. Vi tänkte att vi skulle se till att de lär sig att alla Skavens inte är att handla med, så får vi ge Sewerslusher på nöten vid ett annat tillfälle. Vi bestämde att dessutom kalla oss de namn som hans råttor bär så att ’umisarna trodde att han hade lurat dem. (Brett råttflin)

 

Riptalon kom tyst smygande ur dimman. ”Så många, tjugo språng bort”, sa han och höll upp två fingrar.

”Gott! Då tar vi dem!” svarade jag, The Shredder.

Hissblood höll just på att avsluta sin rit varvid två stora råttor kom krälande upp ur jordens sköte och gled på sina magar fram till trollkarlen för att gnida sina huvuden mot honom. På mitt tecken gav sig Slitbelly och Riptalon tyst iväg åt höger. Själv tog jag vänster kanten. Shredder och hans två råtthundar tog sig fram längs skuggorna på gatan som löpte rakt fram mot ’umisarna. Gorefang lufsade efter denne, han syntes tydligt sticka upp ur dimman.

 

Genom en fönsterglugg i en ruin skymtade jag en av ’umisarna. Jag kastade mig fram. Tyvärr fick ett vrål från Gorefang mitt mål att vända och fly. Jag tog upp jakten. Genom en ruin och ut på en liten bakgård, där jag stannade upp. ’umin var borta. Sakta slank jag vidare förbi ett träd fram ur en bred gränd mellan två hus. Då plötsligt ’umin gav till ett vrål och rusade på mig med sitt väldiga vapen rest för anfall. Snabbt sprang jag den till mötes. ’umins attack kom snabbt och kraftfullt. Jag reste mitt vapen för att avvärja slaget men det var sådan kraft i det att mitt vapen slogs undan. Som tur var hade jag fart nog att rulla med slaget så att det endast svepte harmlöst över min rygg. Vilket var tur för slaget hade krossat min skalle som om det vore en nöt. Jag rullade runt och kom upp på fötterna igen. Innan ’umin han få sitt vapen redo för en ny attack så gjorde jag ett anfall. ”Fega-råttans-klo” är en perfekt om än så enkel manöver. Min vänstra stridsklo parerades undan av skaftet på ’umins vapen men den verkliga attacken från högerklon stacks djup in i dess sida. ’Umin stönade till, vacklade bakåt och sjönk sakta ned framför mig. Jag log brett och vände mig om för att ansluta mig till mina bröder.

 

De visade sig att de övriga funnit och oskadliggjort människokräk. Även detta visade sig vara endast en ’umi. Den hade kämpat bra men sprungit rakt i famnen på Riptalon och Slitbelly när den flydde från Gorefang. Detta väckte stor munterhet. Hissblood med sina två små gosedjur talade om att de nu kom fler ’umis. Från det håll vi just kommit. Vi spred ut oss och anföll. Jag tog vänstern. Bröderna högerflanken och Hissblood såg till att Gorefang sprang fram i mitten. De besköt oss med sina slungor innan de vände på klacken och flydde bort i dimman när den väldige Gorefang kom rusande mot dem, utstötande hungriga tjut.

 

Vi följde efter en bit men tröttnade då de flydde som hundar. Vi vände åter och vittjade de fälldas fickor. De innehöll lite guldkronor och några warpskärvor. Vad gjorde dessa ’umis hos Sewerslusher? Har han köpt något hemskt vapen eller magi för så mycket pengar? Vi väntade på att Hissblood skulle sända iväg ”den Behornade råttans tjänare” innan vi gav oss iväg till Kronks för att sälja våra skärvor och förhoppningsvis lägga vantarna på en Warp-pistol. Men Hissblood talade om att den stora råttan var så nöjd med att vi besegrat en annans guds tjänare att vi erhöll dessa samt ännu en råtta som trotjänare. (Stort malligt råttflin)

 

Hos Kronks kom vi inte över någon pistol men väl rustningar, en hjälm till mig och ett svärd till Hissblood.

 

/Max